I allt som existerar finns enligt den antroposofiska teorin två strukturer som orsakar elände. Det är två aspekter av motkrafter. En luciferisk i ovandelen och en ahrimansk i nederdelen. De kallas motkrafter eftersom de motverkar det goda i världen.
Dessa båda krafter är dock nödvändiga för existens, för liv. Det luciferiska i en levande kropp bidrar bland annat till engagemang och drivkraft medan det ahrimanska står för bland annat elektricitet och viljekraft.
Vi som levande individer tar del av dessa krafter men de får inte bli för stora eller komma för nära varandra. Teorin beskriver att dessa ska samexistera med ett mellanrum emellan. Detta mellanrum bör fyllas med en god kraft. I världen idag finns den goda kraften i form av Kristus.
Kristus säger själv att han är i mitten. På Golgata var det tre kors. Två rövare på sidan och Kristus i mitten. Kristi närvaro i mitten, mellan patogena krafter gör att vi håller oss friska. Mitten sitter i höjd med hjärtat.
Sedan 2019 har en kraft till gjort sig påmind. Den är på intet sätt ny. Men den har tagit mer form. Det är den azuriska kraften. Den har med stora lögner och svek att göra. Framför allt i samhället i stort. Denna motkraft finns också i allt. Den gömmer sig ofta ovanför den ahrimanska och strax under hjärtat.
En spirituell behandling strävar efter att hålla isär de patologiska motkrafterna och transformera dem.
